Som rubriken lyder, att inte bli sedd.

 

Att inte bli sedd för den man är, är något som gör jävligt ont.

Jag har under hela min uppväxt fått frågan "Är du kille eller tjej?" Mitt svar har alltid tagit emot, tyckte alltid det var jobbigt att svara tjej. Jag skämdes över det, har alltid gjort det. 

Eller när man i skolan var i omklädningsrummet och det kom in en annan klass som kanske inte visste vem man var och man hör hur det börjar viskas, och ens underbara vänner skriker ut MEN DE ÄR EN TJEJ OKEJ!!! Hur man kände sig glad över att vännerna står upp för en man hur man samtidigt kände att man ville sjunka 17 meter under jorden. 

Att hela tiden känna sig skamsen över att man var född tjej!

 

Jag kom i en diskution med en nära familjemedlem, och någonstans önskar jag att det aldrig hade skett för jag känner mig sårad på riktigt. Det är väldigt väldigt sällan jag känt det. 

 

Men diskutionen kom fram genom att hon tyckte en annan transkille såg bra ut och ifrågasatte då om hon skulle klassas som bisexuell om hon låg med honom. 

Svaret är självklart Nej.

 

Hon kom då med argumentet att jo de måste jag ju vara för han har ju snippa?

Ja de kanske han har men de gör ju inte han till mindre kille.

 

Vi hade en rätt lång diskution om detta och jag försökte förklara läget men de ville hon inte förstå.

 

Någon vecka senare snubblar jag över en text som löd

 

Du är inte bög för att du ligger med en transtjej som en gång sågs som kille.

Det är som att säga att du är pedofil för att du ligger med din tjej som en gång var ett barn.

 

Denna texten symboliserar det hela rätt bra tycker jag, och jag skickade den till henne.

 

Fick tillbaka en dålig kommentar och frågade då rakt ut. 

Så du ser mig som en lesbisk man?

Lesbisk ja, men inte man!

Nehe? ser du mig som tjej?

Ja de gör jag eftersom du fortfarande har snippa.

Men vad jag har mellan benen har inte med mitt kön att göra.

Jo de är klart de har, tjejer har snippa och killar har snopp. Hade någon bara sett ditt kön så hade dom ju gissat på att du var en tjej eller hur?

 

Jag försökte förklara på alla tänkbara sätt att vad du har för kön mellan benen definerar inte vilket kön du är.

Det som definerar ditt kön är vad du själv tycker, det finns till och med studier på att de blivit något fel i hjärnan vid tidig graviditet som påvisar detta.

 

Hon vägrade ta till sig mina ord och avslutade med att hon förstår men att vi har olika åsikter.

 

Det finns cispersoner och transpersoner och allt där emellan.

En cisperson är en människa som är född till sitt rätta jag.

En transperson är en människa som är född i fel kropp.

 

Att man sen i flera år behöver kämpa med könsdysfori, självhat, obekvämhet osv för att inse vad felet är och ta tag i problemen och då ska man behöva kämpa i flera år till för att nå målet som är att få genomgå en könskorrigering. Som oftast handlar om hormoner och operationer.

 

Och att sen känna sig så nedtrampad av en person som betyder så otroligt mycket för en själv det gör så jävla ont.

Man har kämpat i flera år för att få slippa frågan är du tjej eller kille, man har kämpat i flera år för att få må bra i sig själv och lära sig tycka om sin kropp. Hela livet har man kämpat och kampen är inte ens över när du nått målet om att bli dig själv då ska du fortsätta kämpa och oroa dig att du kanske blir avslöjad.

 

För det är inte lätt att vara transperson i alla lägen även om du är 100% öppen med det du måste alltid vara beredd att ställa dig själv till svars att få vara den du är utan att någon ska trampa på dig. Du måste alltid vara beredd att förklara läget för männsikor med okunskap. Vissa är inte ens öppna för att ta in informationen utan står kvar där i sin egna bubbla och tycker att du är konstig. 

 

Jag är en person som kommit undan allt detta rätt milt. Jag har aldrig haft en självmordstanke, aldrig riktigt hatat min kropp, aldrig lidit av könsdysfori, Jag har alltid blivit sedd för den jag är och alltid fått vara den jag är, av både familj,vänner och nya bekantskaper. 

 

Men när någon och denna någon är en nära familjemedlem helt plötsligt sätter sig emot dig och säger att du fortfarande är tjej trots allt ditt kämpande, då tappar man lite av livsglädjen. 

Och när denne person inte förstår hur sårad du blir och tror att allt är som vanligt då känns allt verkligen meningslöst. 

Man ställer sig frågan. Vill jag ha denne person i mitt liv? Vet ni hur svår den frågan är när denna person betyder allt för dig och du skulle kunna dö för den? Vilken jävla sits man känner att man är i, hur liten man känner sig för att man ens tänker dom orden? Är denna person värd att få såra mig?

 

Men jag kan aldrig någonsin ändra på en persons åsikt om denne själv inte vill vara öppen för en förändring.

 

Är du närstående till en transperson, se den då för hur den vill bli sedd. 

 

Könet sitter inte i det du kan se, könet sitter i hur personen ser sig själv!