Känsliga tittare varnas för bilderna som kommer finnas längst ner i inlägget! 

 

Jag är så jävla sämst på att uppdatera, men jag har en orsak. Eller egentligen inte det kallas lathet. 

Jag har vart påväg att uppdatera flera gånger men ångrat mig lika fort för att jag kan inte göra det via mobilen och då får jag inte in de bilder jag vill lägga in i detta inlägget så då har jag lagt ner det. För jag orkar inte skicka över bilderna till datorn helt enkelt, men just nu i detta ögonblick så håller alla mina bilder och videos på att föras över till min hårddisk så de tar ca 1-2 timmar och då kan jag likaväl uppdatera bloggen för er som läser :)

 

Sist jag skrev var ca 3 dagar efter operationen och då skulle jag sluta med långtidsverkande morfin. 

Det gick jättebra och jag har inte behövt ta en enda verktablett sen den dagen. Jag har säkert ätit smärtstillande i onördan eftersom jag inte på något sätt haft ont. 

Jag har kunnat röra mig nästan precis hur jag vill utan att känna av något.

Detta har också resulterat i att sjukskrivningstiden var väldigt jobbig eftersom jag är en person som älskar att röra på mig och att ha något att göra men på gott och ont jag vet ju med mig att hade jag inte vart sjukskriven så hade jag garanterat lyft saker och ting fastän jag inte får. 

 

Idag är det 12 veckor sedan min operation och jag har fortfarande inte vart på något återbesök på sjukhuset, jag ringde dom efter 7 veckor och då sa dom att jag ska få komma in till dom i början på Augusti men idag är det den 5 och jag har fortfarande inte fått någon tid. 

Detta innebär att jag fortfarande inte vågar träna (ABSTINENS) och jag måste egentligen ha på mig den jävla gördeln som ska trycka in svullnaden men jag har typ inte haft den på mig i mer än några timmar sen i torsdags för att den är sjukt varm och det har vart rätt varmt väder. 

 

Jag har även för första gången i mitt liv solat utan något som täcker brösten och det innebär att jag inte har någon linnebränna utan jag har blivit brun över hela överkroppen. Jag älskar det. 

Det är en sån frihetskänsla att kunna gå utan tröja, att kunna sitta i en park och bara kränga av sig tröjan och njuta av solens strålar mot min kropp. Dock måste jag ha plåster på ärren i ca 5 månader till. 

Jag var även uppe på pride i stockholm under helgen och gick paraden utan tröja UNDERBAR känsla. 

 

Jag väntar fortfarande på tid för att kunna frysa ner mina ägg så att jag ska ha en liten möjlighet till bilogiska barn. Efter det så ska jag börja med testosteron. Förhoppningsvis får jag göra detta i oktober/november. 

Ser så mycket fram emot att börja med testosteron, att få höra, se och känna kroppens förändringar ska bli så jävla interessant och roligt. Ska bli kul att se hur jag kommer förändras i anskitet och hur min röst kommer låta. Det är typ de som jag ser fram emot mest. 

 

Jag tänkte lägga in lite bilder här nedan med resultat från operationen och som sagt käsnliga tittare varnas då det är förebilder inkluderat!